Djurhälsa och djurvälfärd i ekologiskt lantbruk

Summary

Ekologiskt lantbruk har genomgått en rask utveckling från marginell proteströrelse för ideologiskt medvetna entusiaster på 1970-talet, till en bidragsberättigad del av dagens etablerade lantbruk. Åsikterna om ekologisk djurhållning har varit många och starka genom åren, och en återkommande kritik har gällt djurens hälsa och välfärd. Åtskilliga har menat att ekologiska djur i dessa avseenden har haft det sämre ställt än konventionella
djur. De menar att detta t.ex. visat sig i problem med allt för magra slaktkroppar från ekologiska djur eller från djur som tvingats vistats ute i ur och skur, stundtals i leriga hagar med undermålig hygien, och ett regelverk som lägger hinder för adekvat medicinsk behandling. Åter andra har menat motsatsen – ekologisk djurhållning representerar det bästa av svensk djurhållning, och att närmare ”Sörgården” än så går inte att komma i modernt lantbruk. Det finns alltså anledning att ställa frågan vad som är sant och falskt i denna debatt.
I denna skrift redovisas en litteraturstudie som har skärskådat vad forskningen har att säga om djurhälsa och djurvälfärd i ekologisk djurhållning. Tyvärr måste man strax konstatera att forskningsinsatserna inom området har varit mycket begränsade och att djurhälsan i stort sett är den enda välfärdsparameter som undersökts. Slutsatserna måste därför bli försiktiga. Det är dock inget som pekar på att djurhälsan skulle vara sämre i ekologiska besättningar – med ett viktigt undantag, nämligen parasitrelaterade sjukdomar. Inom ekolantbruket betraktar man utevistelse som en viktig förutsättning för husdjurens livskvalitet, men samtidigt innebär sådana uppfödningsformer att djuren inte kan skyddas från parasitangrepp på samma sätt som i konventionell uppfödning som i mycket högre grad sker inomhus. Det miljöbetingade förbudet mot planmässig användning av avmaskningsmedel
förstärker problemen.
Man kan också konstatera att ekolantbruket har höga ambitioner när det gäller djurvälfärd. Att meningarna ändå har varit så olika när det gäller resultatet kan kanske delvis förklaras av att uppfattningen av vad som är god djurvälfärd skiljer något mellan ekolantbrukets och de konventionella lantbrukets företrädare. Medan de senare oftast betonar djurens hälsa och fysiska fitness (t.ex. god tillväxt) som tecken på god välfärd, så framhåller ekolantbruket djurens möjlighet att leva ett naturligt liv som avgörande – även om detta i några fall inneburit vissa risker, så som exemplet med parasitsjukdomarna visar.
Generellt sett har djur som får leva i en stimulerande miljö där de kan utföra ett naturligt beteende (så som ekodjur i goda utemiljöer) bättre välfärd än djur som hålls i karga miljöer som inte tillåter ett sådant beteende. Samtidigt kan man konstatera att varje produktionssystem dras med sina problem, och det är viktigt att ekolantbruket är uppmärksamt på de speciella problem som uppstår i ekologiska produktionsformer. Många av problemen går att undvika eller kan lösas på olika sätt om man är medveten om fallgroparna. I vissa fall behövs ökade forskningsinsatser.
Rapporten har gjorts på uppdrag av och med finansiering från Centrum för uthålligt lantbruk, CUL, SLU. Författaren ansvarar själv för textens innehåll. Rapporten har faktagranskats av professor Bo Algers, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU.