Inälvsparasiter i betesmark och hos grisar i ekologiska besättningar

Summary

Utevistelse på åkermark ger grisar goda möjligheter till sysselsättning och rörelse. Bökandet i jorden och intag av växtdelar och kryp är ett djupt rotat beteende. För att kunna ge grisarna denna möjlighet och samtidigt hålla deras inälvsparasiter under kontroll behövs mer kunskap. Danska studier tyder på att om smågrisar får en mycket tidig infektion ger detta upphov till en hög och varaktig spolmask-börda, som även kan ge betydande ekonomiska konsekvenser. Dessutom tycks vissa parasiter kunna ackumuleras i jorden ju längre besättningen har haft utegrisar.
Syftet med detta projekt var att kartlägga smittrycket från inälvsparasiter i mark som användes till grisarna på ekologiska gårdar, och att ställa smittrycket i relation till förekomsten av parasiter i träckprover från grisarna. Det långsiktiga målet var att öka kunskapen om vilka åtgärder som minskar smittrycket i marken och därmed förbättrar djurhälsa och djurvälfärd.
Mängden ägg från inälvsparasiter i jordprover från grishagar och i träckprover från grisarna undersöktes på elva gårdar med ekologisk smågrisuppfödning. Dessutom kartlades de utvalda gårdarnas rutiner för inhysning och skötsel av grisarna liksom markanvändning, växtföljder, jordart och rotationen av grishagarna. Endast besättningar som var fullt omställda till ekologisk produktion enligt KRAVs regler, och hade minst 15 suggor, ingick i studien. Under april och maj 2008 samlades från varje gård jordprover från hagar som skulle användas till suggor med smågrisar respektive sinsuggor följande sommar. Dessutom togs prover från ytor som bedömdes ha varit mest använda till grisar, såsom permanenta rasthagar eller transportytor. Grisarnas parasitstatus undersöktes inom ramen för ett EU-nätverksprojekt (COREPIG). Träckprover samlades från 12-veckor gamla små-grisar, suggor och i förekommande fall även från slaktsvin under våren (mars-april) och hösten (augusti-september) 2008.
De studerade gårdarna hade i genomsnitt haft ekologisk produktion i 8,6 år. På de flesta gårdarna var smittrycket lågt i mark som skulle användas till digivande suggor med smågrisar. Däremot fanns det mer parasitägg i jordprover från mark som skulle användas till sinsuggor och det var vanligt med transportytor, eller ibland hela hagar, som användes flera somrar i rad till sinsuggor. Sambandet mellan antalet parasitägg i jord där grisarna skulle släppas och i träckprov från grisar som sedan gått på marken var osäkert, speciellt då det gällde suggor.
På marker med lågt smittryck hade ofta endast spridits stallgödsel från gris, men grisar hade inte vistats på marken. Det fanns dock även marker som tidigare använts till grisar, som kunde hålla en låg smittnivå. I dessa fall var det främst mark som använts enbart sommartid eller för många år sedan.
Marker med högt smittryck var sådana som användes varje år, såsom hagar till sinsuggor, transportytor eller hagar i anslutning till stallar. De flesta användes till sinsuggor, men det förekom också att smågrisar gick i hagar eller på transportytor som användes varje år. På cirka hälften av gårdarna fanns det någon mark med högt smittryck där man inte planerat någon förändrad användning. Beträffande sådana marker rekommenderas att lantbrukarna förändrar sin markanvändning, för att undvika uppförökning av parasitsmitta.