Samverkan mellan mångformig djurhållning och lokal foderproduktion Projektets syfte är att studera och utveckla ett system där nötkreatur, höns och gäss använder samma artrika bete i jämförelse med ett konventionellt betessystem med enbart nötkreatur. Vi tror att det kan finnas synergieffekter, som gör att avkastningen mätt som mängden producerat animaliskt protein per arealenhet kan öka vid ett sådant sambete. Vi vill också se om gässen kan hjälpa till att skydda hönsen mot hök och kontrollera förekomsten av vissa parasiter och sjukdomsalstrande bakterier hos höns och nötkreatur. Projektet är planerat som ett doktorandprojekt. Formas har beviljat medel för två projektår. Kompletterande medel söks hösten 2002. Inledningsvis sätter vi år 2002 upp ett förberedande försök på Ekhaga försöksgård med två kvigor, 120 betesvana gamla höns och 10 gäss. Syftet är att få erfarenhet ifråga om lämplig stängselteknik, fållstorlek, rotationstid, betesputsning osv. inför större jämförande försök. Samtidigt skall vi pröva om hönsens betesintag kan beräknas utifrån analys av vad de har i krävan. År 2003 och 2004 skall sambetessystemet jämföras med rent nötkreaturssystem. Det blir två försöksled upprepade på tre gårdar (Ekhaga, Bodarna och Hånsta Östergärde): Led 1: Tre ettåriga ungnöt betar före 300 värphöns och 20 gäss under cirka fyra månader. Försöksytan (ca 1,5 ha) betas med tre/fyra rotationer per år. Hönsen bor i vagnar där de utfodras med hel säd, koncentrat och snäckskal. Gässen går in på betet i slutet av juli och tillskottsutfodras endast vid slutet av betesperioden. Led 2: Tre ettåriga ungnöt betar på en intilliggande yta av samma storlek och med så långt möjligt samma vegetation. Man håller samma rotationshastighet på betet som i led 1. Betet på Bodarna är ett permanent bete med den naturliga flora som uppkommit efter mer än 10 års nötbete medan betet på Ekhaga och Hånsta Östergärde kommer att vara första respektive andra årets vall efter artrik insådd. Förändringar i betets kvalitet kommer att mätas på provytor genom beståndshöjd, betesmassa, bladyteindex, botanisk sammansättning samt innehåll av råprotein, fiber, socker och råfett. Betets smältbarhet för nötkreaturen mäts med VOS-metoden. Hönsens betesintag beräknas med hjälp av den metodik som utvecklats första försöksåret. Smaklighet och näringsvärde för höns beräknas för arter som cikoria och maskros genom att några höns periodvis hålls i burar för kvantitativ uppsamling av exkrementer. Djurens beteende på betesmarken observeras med avseende på vilka ytor de föredrar och hur höns och gäss samspelar. Production systemsProject description