Kväveförsörjning i ekologiska odlingssystem med vall - höstraps - vete. LenaEngströmauthorBörjeLindénauthorI fem treåriga fältförsök (2001-2006), belägna i Bohuslän och Halland, studerades efterverkan av klövergräsvall, utnyttjad som slåttervall och gröngödslingsvall, vid odling av höstraps som efterföljande gröda. I en av tre behandlingar av vallen togs två skördar, innan vallen bröts efter andraskörden. I ett annat led togs första skörden tillvara, medan återväxten plöjdes ned vid tidpunkten för andraskörden. I den tredje behandlingen utnyttjades vallen helt för gröngödsling, med en putsning vid tiden för första vallskörden. Efter vallbrottet såddes höstraps. Vidare undersöktes i vilken utsträckning flytgödseltillförsel till höstrapsen på våren förbättrade dess kväveförsörjning och avkastning. Efterverkan av vallen och höstrapsen studerades efter höstrapsåret, dels i höstvete (med relativt tidig plöjning efter rapsskörden) och dels i vårvete, med och utan stubbearbetning efter rapsskörden samt med och utan fånggröda (rödklöver+engelskt rajgräs) som såtts in i höstrapsen. I de led där vårvete skulle sås plöjdes marken på senhösten eller våren därefter. I de led där två skördar togs av klövergräsvallarna fördes i medeltal drygt 160 kg N/ha bort med den skördade grönmassan, och endast stubb innehållande närmare 20 kg N/ha brukades ned vid vallbrottet. Där förstaskörden togs tillvara bortfördes med denna drygt 80 kg N/ha, och närmare 80 kg N/ha i grönmassa samt kväve i stubb plöjdes ned i samband med vallbrottet. I det rena gröngödslingsledet fastställdes en total kväveproduktion på ca 300 kg N/ha i form av avslaget växtmaterial och stubb, som lämnades kvar på marken fram till plöjningen av vallen. Den större anhopningen av mineraliserat kväve i marken till följd av vallbrottet togs väl tillvara av den sådda höstrapsen, där denna utvecklades bra (med ett N-upptag i blasten på i medel-tal 47 kg N/ha på senhösten). I totalt sett fyra försök (utöver de fem nämnda), där det var för torrt för att rapsfröet skulle gro väl, förblev emellertid det mineraliserade kvävet outnyttjat och mängden mineralkväve (min-N) inom 0-90 cm markdjup på senhösten ökade från i medeltal 20 kg N/ha till ca 90 kg N/ha, vilket var nästan dubbelt så mycket som på senhösten i försöken med väl etablerad höstraps. Torkans verkan blev särskilt påtaglig, genom att vallen tidigare tömt marken på vatten. Slutsatsen av detta är, att man bör ta den andra vallskörden och bryta vallen så tidigt som möjligt, så att det blir större chans att nederbörd hinner fukta upp jorden inför höstrapssådden. Efterverkan av vallen möjliggjorde en fröskörd av höstrapsen på i medeltal 1720 kg ts/ha. De olika vallbehandlingarna (ett led med två bärgade vallskördar, ett led med en bärgad skörd + andra skörd utnyttjad som gröngödsling och ett tredje led med gröngödslingsvall som putsats en gång) hade mot förmodan ingen tydlig inverkan vare sig på höstrapsens avkastning eller på min-N på senhösten efter vallbrottet, under våren därpå eller vid skörden av höstrapsen. Förklaringar kan vara ammoniakavgång vid putsningen av vallen, N-utlakning efter mineralisering av kväve i det nedplöjda vallmaterialet och/eller att kväve härstammande från vallens rotsystem är en viktig komponent i dess N-efterverkan. Den nötflytgödsel som tillfördes på våren till rapsen (i medeltal 76 kg N/ha som ammoniumkväve) hade ganska liten skördestegrande verkan, men skörden blev ändå signifikant större än i ogödslade led, i medeltal 300 kg rapsfrö per ha mer. Flytgödseln ökade höstrapsens N-upptag med 21 kg N/ha, vilket motsvarade 28 % av ammoniumkväveinnehållet. Eftersom det inte alltid är farbart tidigt på våren med tunga traktorekipage utrustade med flytgödselspridare, tvingas man ofta sprida lite väl sent i förhållande med rapsens tillväxtrytm, vilket förutom ammoniakavdunstning och denitrifikation av kväve kan vara en orsak till den låga merskörden. Fånggrödan (rödklöver+rajgräs) och den stora mängden spontan vegetation (i ett led utan stubbearbetning och med sen plöjning) innehöll 30-40 kg N/ha vid provtagning under senhösten. Detta var tre ochfyra gånger mer kväve än i den spontana vegetationen efter stubbearbetning respektive i höstvetebrodden på senhösten. I leden med den kraftigaste höstvegetationen minskade mineralkvävemängderna till ca 28 kg N/ha, vilket var omkring 50 % mindre på senhösten än i leden med höstvete och tidig plöjning. Det fanns en tendens till större höstmineralisering efter flytgödseltillförseln till höstrapsen våren dessförinnan. Den uteblivna tidiga jordbearbetningen i leden med fånggröda och sen plöjning medverkadetroligtvis till att hålla N-frigörelsen på en låg nivå, medan plöjning och harvning inför höstvetesådden, eller tidig stubbearbetning följd av sen plöjning, stimulerade N-mineraliseringen, med ökad N-utlakningsrisk som följd. Då det efter höstraps normalt återfinns mer mineralkväve i marken på hösten än efter stråsäd, är uppenbarligen fånggröda och senarelagd jordbearbetning viktiga åtgärder för att minska vinterns kväveförluster efter denna gröda. Höstvetet avkastade i genomsnitt 3870 kg/ha (15 % vattenhalt) och vårvetet 3530-3790 kg/ha i de olika leden, vilket är förhållandevis bra skördar i jämförelse med officiell skördestatistik för ekologisk odling. Orsaken är troligen bl.a. god N-efterverkan av både klövergräsvallen och höstrapsen, med så mycket som 120-130 kg utnyttjbart kväve från mark och förfruktsgrödor. Skörden av höst- och vårvetet påverkades dock inte av den flytgödsel som spritts till höstrapsen, och vårveteskörden ej heller av jordbearbetningen efter rapsskörden och av fånggrödan. Trots mindre min-N på senhösten genom fånggrödan och utebliven jordbearbetning fram till sen plöjning, och eventuellt större N-förluster över vintern i de övriga leden (med dubbelt så mycket min-N på senhösten), erhölls ingen tydlig efterverkan i form av större kväveinnehåll i vårvetet vid mognad och ej heller någon merskörd av detta i något av leden. En tendens till mer växttillgängligt kväve, som vårvetet kunde utnyttja, fanns dock efter fånggrödan. Som framgått blev skörden av höstvetet i genomsnitt lika stor som i medeltal för vårvetet, men proteinhalten var signifikant högre i vårvetet. Med ett pris för ekologisk vårvete som de senaste fem åren varit ca. 0,50 kr/kg högre än för höstvete blev det ekonomiska utbytet av vårvete efter höstraps bättre än med höstvete efter höstraps. Nutrient turnover Crop combinations and interactions Soil tillage2008-01Report