Vandringshönshus med olika inredning, gruppstorlek och utfodringssystem

Kurzfassung

I rapporten redovisas en fallstudie i praktisk mobil hönsskötsel med viss jämförelse mellan två olika husinredningar, två flockstorlekar och två utfodringssystem som baserats på hemmaproducerad spannmål. Syftet var att finna och dokumentera förändringar, som kunde minska antalet fellagda ägg, förbättra hönsens fjäderdräkt och underlätta den praktiska hönsskötseln, samt att beräkna näringsintaget vid de två utfodringssystemen.
Försöken omfattade ett hus med inredning av aviärtyp, hög inredning, samt ett med mer mekaniserad skötsel och lågt placerade sittpinnar och värpreden, låg inredning. Försöken omfattades av två omgångar höns, år 1998 respektive 1999. Hönsen var år 1998 i åldern 15–54 veckor, och år 1999 i åldern 16–43 veckor.
”Låg inredning” visade sig lösa problemet med fellagda ägg och förenkla skötseln i flera avseenden. Det fanns vidare tendenser till att fjäderplockning minskade, men även en tendens till ökning i förekomsten av deformerade bröstben. Uppdelning i mindre flockar syntes här, liksom i andra studier, minska fjäderplockningen. En enstaka men viktig observation kan vara att hackning och kannibalism blommade ut vid ”hög inredning” men inte vid ”låg inredning”. Foderomvandlingen under perioden 20 till 54 respektive 43 veckor blev, för bägge utfodringssystemen, i genomsnitt 2,2 kg foder per kg ägg. Äggproduktionen i de olika grupperna låg 5–11 % under konventionellt produktionsmål. Beräkningar visar på betets/vallfodrets betydelse för djurens försörjning med vitaminer och essentiella aminosyror, men också på att vissa kompletteringar är nödvändiga för att nå näringsintag enligt konventionella rekommendationer och möjligtvis häva kvarstående brister i hönsens befjädring.